Funderar verkligen på hur jag ska glömma dig. Släppa taget om alla kärnslor som inte har fått sin drog på evigheter. Egentligen borde jag inte ens skriva om dig, det gör verkligen inte saken lättare att glömma, men det känns lite bättre för stunden i alla fall. Egentligen vill jag visa mig stark inför dig, att du inte ens ska få veta att mina tankar faktiskt går åt ditt håll ibland. Men om sanningen ska fram, så gör dem de, allt för ofta faktiskt. Och jag är till och med rädd för att säga ditt namn, för tänk om du skulle känna det.