De senaste dagarna har tiden gått sakta. Vilket jag är tacksam för. 

Något i mig sätter stopp för det jag vill. Jag når inte himlen, trotts att den är bara några centimeter ifrån mig. Kanske är det kroppens sätt att säga till mig att jag inte är redo än. Att jag måste lugna ner mig först. Ta hand om mig själv för en gång skull. 

För idag, känner jag ingen som inte sätter press på mig. Alla vill ha något utav mig. Jag förtsätter vara ett kadaver som alla äter ifrån. Men jag tycker inte synd om mig själv för de. Kanske det är där det sitter. Jag var en gång glad för att alltid kunna hjälpa andra, varför ska det vara så svårt just nu? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Utan att vara en originell tonåring som ska förklara sin kärlek med massa "jag kommer alltid älska dig" och "vi två föralltid" så vill jag bara bevisa för min kära sambo hur mycket jag verkligen tycker om honom. Under min lilla tid på denna pla...

Tankarna har varit ett helvete vissa dagar. Längtan har gjort mig ofattbar. Hur kan något så underbart vara så fruktansvärt? Det skrämmer mig en hel del. Men nu är det bara 16 dagar kvar!...

  - Varför valde du ingen bättre?   - ...du var det bättre.       ...

Ganska mäktigt... Vill se den här filmen. Verkligen. Typ. Men nu, vill jag hem. Efter ca en och en halv timme i skolan. Palla. Orka. Har inget att göra. Än. Någonsin. Nu.      ...

Ganska mäktigt... Vill se den här filmen. Verkligen. Typ. Men nu, vill jag hem. Efter ca en och en halv timme i skolan. Palla. Orka. Har inget att göra. Än. Någonsin. Nu.      ...