Don't trust too much. Don't love too much. Don't hope too much, because that too much can hurt you so much

Ikväll kliar ögonen igen. Inga fler tårar ska få rinna för saknad av någon som inte längre är värd den. Samtidigt letar jag efter en souvenir som bevisar vår existens tillsammans. Men jag hittar den inte. 

Åh..

Är det något jag hatar är det människors sätt att tänka.

När man har något vill man ha något annat och när man väl har fått det duger det första bättre ändå. Man går mot det som kommer göra ont. Uppmärksamhet födds genom att få människor att tycka synd om en. Man trycker ner andra för att man själv inte mår bra. Är det tisdag vill du hellre ha måndag. Har du chips vill du ha godis. Har du kärlek söker du bekräftelse hos andra. Man pratar för mycket om sig själv och sedan ångrar man det. Du berättar för andra hur du är, i försök till att övertyga dig själv hur du egentligen vill vara.

Åh, förbannad människa som är helt förvirrad, försöker få fram sina tankar i en text. Funkar fan inte.

Med brustet hjärta och panik i kroppen satt hon bara där. Ljög för sig själv om hur bra världen skulle bli utan honom. Förnekade hennes kärlek och matade sin hat. Lämnad och trasig, men ändå för stolt för att visa sitt nederlag. Vilken sekund som helst skulle hennes gömda tårar börja rinna ner för hennes kind, och de tänkte inte sluta förrän hon slukats av utmattning och andnöd. När paniken tagit över var hon ensammare än någonsin. Inga ord fick vidröra några läppar. Tystnaden var allt som fick nudda hennes kropp. 

Jag såg på henne och insåg att hennes smärta var den samma som min. 

Och ja, jag vet. Emo emo emo. Men vafan! Ni gillar de!

Jaha, då var det bevisat. Mitt liv rasar samman. Men då fan ska jag förtsätta klättra. För om jag ska ner på botten ska jag i alla fall ha hunnit sett toppen först!

"Du är en underbar person som nog måste varit den mest mognaste person som är som en ordbok framför en om sånt man själv inte kan. Du är en gokompis som dessutom har ett så vackert ansikte. Vad våre detta liv utan en fjäril som du?"

"Smärta kommer i alla former. Ett litet stick, något som känns ömt, slumpmässig smärta. De vanliga smärtor som vi lever med, varje dag.  Sen finns också den smärta som vi inte kan ignorera. Smärtan som är så stark att den blockerar allt annat. Den får resten av världen att blekna bort. Tills det enda vi kan tänka på är hur sårade vi är. Hur vi hanterar vår smärta är vårt val. Smärta. Vi bedövar oss, rider ut stormen, omfamnar den, ignorerar den... Andra hanterar smärtan bäst genom att kämpa sig igenom det. 

Smärta. Man måste igenom det. Hoppas att den försvinner av sig själv. Hoppas att såret som orsakade den, läks. Det finns inga lösningar. Inga enkla svar. Man andas bara djupt och väntar på att det ska avta. Oftast kan smärtan hanteras. Men ibland gör sig smärtan påmind när man minst anar det. Den slår till under bältet och släpper inte. Smärta. Man måste bara gå igenom det. För sanningen är att man inte kan springa ifrån den. Och i livet finns det alltid mer smärta."