Fingeravtryck på tangenterna borde egentligen inte existera inatt. Men på något sätt slocknar inte de miljontals funderingar jag har lika lätt som vanligt. Kanske beror det på att ena sidan av sängen inte längre är full av rörelser, andetag och pulserande ord som bildar visioner. Inatt ekar den av ensamhet. Men det är nog inte just det som gnager i mig. Utan någon som helst anledning vidrör jag känslor och tankar som inte borde väckas upp. En oro vars namn jag inte kan pecka ut och en saknad som inte längre bör befinna sig kvar inom mig. En liten smärta, kanske verklig, men troligvis ännu ett bevis på att jag är hypokondriker. Oavsett vad, vet jag att smärtan är den samma och att den just nu, i detta ögonblick, inte har någon anledning att finnas vid liv. Men inatt är varken smärta, oro eller saknad så pass starka att dem kan hålla mig vaken. Det måste finnas en annan förklaring. 

Tycker så massa mycket om honom. 

Fasten vi är lite smått trasiga båda två så har jag aldrig känt mig så hel.

Fin helg med min favorit! Hur mysigt som helst. Han tog upp mig till den mest sagolika plats jag någonsin har varit på. Och nu låter jag som en fjolla... Bara ett tecken på att man är kär kanske ^^

Den första bilden är från när vi var i härnösand igår. Och Andreas snodde min kamera för att fota lite. Han börjar lära sig kameran riktigt bra nu. Duktig han! 

Ibland mår man bra av att lägga upp bilder på sig själv. Man får lite bättre självförtroende.   

Har börjat träna, på riktigt den här gången... Och helvete vad bra fysiskt jag mår nu. Stolt över mig själv faktiskt!

Fått studentmössan idag också. Nu är det nära! (cp)

Sen har jag ju min underbara pojkvän som stöttar mig i allt och bara finns för mig när jag är puss-sugen <3

Puss på dig!  

Snart har min fixat det där jävla kortet också! Ska bli så jävla gött! Bara någon månad kvar = plugga som fan...

Sen är det alla dessa vänner som förgyller min dag med massa skratt och tårar!