Tänk om jag kunde vara nöjd med ett enda val i mitt liv. Bara för en jävla sekund få känna "Fan, de här är rätt!" Visst, jag är nöjd med mycket. Men de är inget jag har valt mig fram till utan de har bara "ploppat" upp. Så fort jag får ett till alternativ gnager det verkligen i mig. Ja eller nej. Åka eller stanna. Fortsätta eller tänka om. Och det är inte de att jag låter andra välja åt mig. Utan jag väljer det som är bäst för andra eller det jag tror blir bäst just då. Men aldrig blir det bra i längden.

Orkar inte sitta och vara emo längre. Livet fortsätter, men då fan är det lättare när man får klaga lite ibland.