Precis gjort samhällsprov! Trodde det skulle gå åt h-vete. Men fy bubblan vad jag är bra. Så nu är jag nöjd med denna dag och kan tänka bort allt som rörde mig i ryggen i går kväll. Tra la la! HappY!

Så nu ska man vänta på att klockan bli kvart i ett då man kan ta bussen till mammsen för att sedan gå till tandläkaren. Och efter det blir det någon timme på pappsens jobb.   

(Skulle egentligen vela pussa på min bananskrutt!  )

Nu ska vi se om man får upp några bilder i ps. 

P.P.E

En av världens sötaste vovve! Hon gör min dag idag!   

Can you tell me what I should do, to be the most important thing in your life? What should I do, how should I be, to be near you? What's wrong? Why can't you tell me, how to get to your heart?

You're my sun when the rain is falling, you're the moon when the night comes, you're the air that I am breathing, you're the one that makes me believe in destiny.

Make up your mind, come to a decision.

Do you want me or not? 

Cause if you don't I try to go on with my life, but no one compares to you. You're beautiful, I'm the opposite. No doubt, true love comes from the heart.

We need to cross the ocean of misunderstanding and talk deep into our hearts. We need to sort out all our complications and find out who we really are.

You're my sun when the rain is falling, you're the moon when the night comes, you're the air that I am breathing, you're the one that makes me believe.

Sängen känns så mycket hårdare idag. Mina andetag är inte alls lika säkra som andra dagar. Ny vävda tankar ligger många mil ifrån min alldeles förstora kropp. Mina små fåglar gråter som aldrig förr och skyggar undan allt som kommer för nära. Jag är livrädd. Men vad kan jag förvänta mig av mig själv? Jag är ju bara människa, svag och alldeles för sårbar.

Längtan smeker sakta min kropp medans saknaden skaver mot ömma punkter. Att vara helt ensam utan dig är fan inte lätt. Jag är förvirrad som aldrig förr och precis som vanligt blir min text osammanhängande. Helt meningslöst. Allt är meningslöst nu mera. Men vad kan jag förvänta mig av mig själv? Jag är fortfarande bara människa, förutsägbar och förvirrad.

Jag sjunger med en gammal text, från en försvunnen tid. Trotts att det bara var några veckor sen kan jag inte lägga alla bilderna på plats. Jag kan inte längre bilda den där filmen som jämt stod på ”play” i mitt huvud. Eftersom jag inte hittar resten av bilderna så har jag väl ingen nytta av de oförglömliga. Och så, sekund efter sekund, försvinner en bild från mitt minne. Lite skrattretande att det som jag en gång kallade, det oförglömliga, kan försvinna så snabbt. Men vad kan jag förvänta mig av mig själv egentligen? Jag är ju trotts allt bara en människa, glömsk men ändå fast i det som varit.

Nya ord växer från en människas hals. Ord så nya att hela världen stannar upp för att få sig en smakbit. Trotts att hela världen stannar, orkar jag längre inte bry mig att göra som alla andra. Men efter en lång tid blir det väldigt ensamt att vara den enda människan på jorden som lever vidare och därför väljer jag att stanna upp jag med. Men vad kan jag egentligen förvänta mig av mig själv? Jag är faktiskt bara en människa, beroende av andra och helt vilsen.

Ibland gör man verkligen allt för att vara tillräcklig, men man når ändå inte riktigt fram. Det fattas alltid något, något som man inte klarar av. Det svåraste är när man ska vara tillräcklig för någon och man klarar inte av det. Och hur mycket man än försöker, så duger man inte. 

Frågan är då varför man ska räcka till för någon annan. 

För min del...

är det för att jag älskar dig. Och vill inte göra dig besviken, igen. 

Känner på mig att det här kommer bli en riktigt seg dag.

Så himlanch trötter. Känns som om jag blivit påkörd av 18 tåg, på sprungen av 13 elefanthjordar och ner sparkad av en grupp vilda barn... inte okej!

Nu vill jag bara ha ällingen här och ligga i sängen med massa varm te och massssa bra filmer. Det lät hur bra som helst!

var bara tvungen...

Så himlans sötnosiga som man tok dör!!