"Du är en underbar person som nog måste varit den mest mognaste person som är som en ordbok framför en om sånt man själv inte kan. Du är en gokompis som dessutom har ett så vackert ansikte. Vad våre detta liv utan en fjäril som du?"

Hahaha! Titta handen! Helt cp...!

Jag tror jag ska gifta mig med kinder-choklad! Vilken njutning!

På något helt knasigt sätt så älskar jag att redigera bilder på min söta telefon! 

Medan jag försöker var duktig i en punkt här i livet faller alla andra punkter ihop. Allt är åt helvete just nu! 

• Har ett jävla dilemma om jag ska köpa en fucking hårförlängning för 600kr, samt hårfärg till det (100kr). Bara för att jag ska få någon självförtroende över huvudtaget (tror mitt självförtroende ligger på håret).
• Sedan håller alla på att lägga sig i mitt liv och gråter över hur jag gör och hur jag ska bete mig.
• Pengar, finns det inget annat i huvudet på människor över 18? Idoter.
• Fick precis ett brev fårn skatteverket som vill ha fucking 1300kr från mig från skatten förra året.
• Jag måste sova ensam ett tag framöver. Inte min grej... 
• Skolan krånglar och dummar sig. Samt går det alldeles för stora egon runt och tror att dem är något. 
• Studenten = studentfester (var 50 dag), ge mig pengar?
• Jag är sjuuuuk igen. 
• Måste sluta prata med presoner som jag helst inte vill släppa. 
• Min tatuering spricker och kliar sönder :'(
  
   

Det enda som hjälper nu...

Om jag har sagt någon gång att jag har varit förvirrad, så var det inget i jämförelse med vad jag är nu. Från olika håll dras jag till helt olika människor. Människor som jag inte ens vill vara hos. Men när ensamheten slår till kan man nog aldrig vara riktigt säker på vart man hamnar. 

Jag tror att jag har sveriges sämsta immunförsvar. Jag har nu fått halsfluss. Ibland vore det bara lättare om min kropp kund sätta sig i en lång jävla koma. I cirka 16 år kanske. Tänk dig, att ligga helt ensam, i din kropp. Utan att kunna bli sårad eller mer förstörd. Gömma dig djupt inom dig. I lugn och ro. Inga jävla idioter som kan förstöra ditt liv mer än vad det redan är. Det finns inga människor som du kan störa dig på. Och just där, långt inom dig själv, finns det ingen som kan få dig att känna dig obetydlig. 

 

Ta död på mig. Vill hem. Orken ligger nog kvar i sängen i det förflutna. Så den som har en tidsmaskin kan ju vara snäll att hämta den... 

"Smärta kommer i alla former. Ett litet stick, något som känns ömt, slumpmässig smärta. De vanliga smärtor som vi lever med, varje dag.  Sen finns också den smärta som vi inte kan ignorera. Smärtan som är så stark att den blockerar allt annat. Den får resten av världen att blekna bort. Tills det enda vi kan tänka på är hur sårade vi är. Hur vi hanterar vår smärta är vårt val. Smärta. Vi bedövar oss, rider ut stormen, omfamnar den, ignorerar den... Andra hanterar smärtan bäst genom att kämpa sig igenom det. 

Smärta. Man måste igenom det. Hoppas att den försvinner av sig själv. Hoppas att såret som orsakade den, läks. Det finns inga lösningar. Inga enkla svar. Man andas bara djupt och väntar på att det ska avta. Oftast kan smärtan hanteras. Men ibland gör sig smärtan påmind när man minst anar det. Den slår till under bältet och släpper inte. Smärta. Man måste bara gå igenom det. För sanningen är att man inte kan springa ifrån den. Och i livet finns det alltid mer smärta."